Vart våra morgonpromenader går
Jag har svårt att inte trollbindas av vattenparken i gryningen, precis när solen väljer att sträcka sina strålar ut över dammarna och man ser henne glimta mellan träden. Det gör det lättare att omfamna vinterkylan som kommer, när frosten färgar allt som en gång varit grönt silver, att tycka det är okej för att det ändå är vackert. Jag är som jag tidigare sagt ingen proffsfotograf. Jag har en liten kompakt systemkamera och det finns ingenting jag hellre vill ha än en vanlig systemkamera då Nikon 1-serien inte är tillräcklig för mig (och jag hoppas jag får en i julklapp/födelsedagspresent för att få utvecklas mera) och jag vet att bilderna inte ger rättvisa men det är så fruktansvärt vackert när älvorna dansar över frosten, eller dimma om man hellre vill säga det. Min enda stora sorg är att Skrot inte kan springa lös, min finaste fotogeniska terriertok där jaktinstinkten är så stor att minsta nosretning så drar han för det hade gjort morgonen mer magiskt. Men ibland får man nöja sig med 9 av 10.
