Det är synd om Skrot

I förrgår slutade jag skolan lite tidigare och åkte hem för att mötas av tre hundar på väg ut på promenad med pappa och lillebror så jag slängde snabbt in matteböckerna (jag läser matte 2 på komvux på att kompletera min behörighet) och följde med. Vi gick till lilla golfbanan där hundarna fick skutta tills Skrot hoppade trebent! I och med att han inte visade någon direkt smärta så bestämde vi oss för att avvakta (vi gick dock hem direkt och jag slängde på BoT-täcket ifall det var en sträckning eller liknande) men efter att vi hört från flera håll att hans gång var en misstänkt korsbandsskada åkte vi in, akut, till Ultuna igår med liten, medtagen Skrotunge. 
 
Vi fick komma in direkt till en urgullig veterinärpraktikant som klämde och kände på min lilla terrierunge som fick hur mycket beröm som helst för att man kunde hantera honom utan besvär. Undra om de får in många besvärliga terrierister? 
Sen kom vanliga veterinären och tyckte också det verkade vara korsbandet så han skickades på röntgen. På röntgen fick han testa en ny apparat, efter att ha tagit sina vanliga bilder, där bilden skickades trådlöst till en datorskärm i rummet, hur coolt? 

Som tur var så fanns två ortopeder som hade möjlighet att kolla på Skrot och även ledvätska tappades för att se om den visade någonting men trots allt fint omhändertagande så vet vi inte riktigt vad, förutom en inflammation, som gör att min annars så livliga terrier bara ligger apatisk och skuttar trebent när han ska någonstans? 
Vi väntar på borreliaprovet men korsbandet är tack och lov helt i alla fall och just nu är det metacam och vila som gäller, och lite våfflor såklart om man råkar vara den mest trasiga terriern i hela Sverige!