Att nöja sig med ett C
När jag gick ut med att Skoj röntgat ett C så rasade världen ett kort tag, tills jag pratat med avläsaren som sa att jag inte skulle ha några restriktioner då det var ett "fint" C. Stödet från folk var fantastiskt men jag fick även många PM och kommentarer om att jag inte ska nöja mig med ett C utan röntga om.
Skoj är krypt, helt krypt alltså och har varit sen födseln. Har saknar även tänder (framtand) som han inte ens haft anlag för. Han är inte avelsmaterial och jag betvivlar att en omröntgen för våran del skulle göra oss lyckliga. Han ska inte avlas och att han är spärrad på avelsdata gör mig ingenting.
Jag har därmed beslutat att inte röntga om för jag vill inte slänga ut flera kronor på ett resultat som bara gör att kullen ser bättre ut på papper. Höfterna kommer säkerligen se likadana ut, hans problem (eller icke-problem) kommer vara likadana och jag, som förespråkar öppenhet av höftledsresultat i en statistik där antalet hundar medd dysplasi ökar för varje år, skulle känna mig som en hycklare om jag försökt röntga om till ett B, bara för att. För att det ev ser finare ut på hunddata?
Jag förstår om folk misstycker men de där pengarna för omröntgen för en redan avelsutdömd hund kan jag göra roligare saker. Gå en kurs, lägga på bensin och åka någonstans på äventyr. Saker som gynnar oss mer än en annan bokstav på pappret.
Han är ju som han är oavsett vilken bokstav det står? Jag hade inte heller röntgat om bara för att, du vet ju vad du har att göra med. Åk på en kul utflykt istället för till veterinären!