Låsningar här och låsningar där
Efter en sommar med en intensiv lydnadsträning där allting kretsade kring att bli klar kring ett visst datum har all must helt enkelt gått ur oss. Vi har ledsnat på allting, på lägganden, på ställanden, på låsningar och på fotgående. På stress, på press och då är det fel. Hundträning ska inte vara påtvingat och ledsamt, det ska vara roligt och är det inte roligt så kan man helt enkelt ta en paus för vem säger att hundaktivering måste bestå av uttalad hundsport?
Vi har gått timmar i skogen idag, letat svamp och hoppat på stenar. Vi hämtade herr Z innan, som förut sprungit och gömt sig för att slippa vara med mig då jag varit elaka tanten med kloklipp och öronrens, som kom dansande och ville följa med ut så självklart fick han det. Det är harmoni att ha två hundar lösa (och en som inte kan sköta sig i midjebälte) som kommer på minsta ljud och inte skulle få för sig att dra om det kom vilt. Det är harmoniskt efteråt när de ligger utspridda och nöjda efter att ha både nosat och sprungit, kravlöst.
