När man blivit mer rationell
och fått vara ledsen klar så orkar man se vad man ska göra, belastningen var så oväntad med tanke på att både syskon, föräldrar och föräldrasyskon är fria och majoriteten röntgade. Veterinären som röntgade sa att de skulle vara fina men jag har fördel i att hunden är en liten och välmusklad hane. När jag fick se resultaten stannade hjärtat i princip och jag läste en del om höftdysplasi och kände hur det bara var mitt fel att han var påverkad, att han fått gå i trappor, leka och göra det en valp ska göra enligt mig men efter att ha fått vara ledsen ett tag så är det bara att inse att det är säkert enbart maximal otur. Hunden är krypt och saknar framtand sen födseln och bör därmed inte heller gå i avel.
Kanske kommer han få ont, kanske skulle han fått ont med HD A eller B också men nu ska vi vara extra försiktiga för att förebygga. När Skrot ådrog sig en korsbandsskada så insåg jag vilken nytta ett BoT-täcke gör så det blir att införskaffa så han inte blir kall, även tillskott så som glukosamin för att förebygga. Sen har vi ett LP1 att ta i år och att börja dra ner på de aktiviteter vi gör tror jag inte är ett alternativ. Skoj ska få köra bruks, lydnad, leka, springa lös i skogen, cykla och allt möjligt. Det är helt enkelt "bara" ett C på en lätt och välmusklad hund.
Vi ska höra av oss till SKK och höra vad de slog ner på när höfterna såg bra ut utan pålagringar (det är ju positivt, inga pålagringar i af!), kanske är det bara en hårsmån mellan B och C. Hur som älskar jag mitt måndagsexemplar tio varv runt jorden och tillbaka ungefär och jag gör allt för den här hunden och för att hans liv ska bli så bra som möjligt.

Inte ditt fel. Punkt.