- terriertassar

När jag bestämde mig för några år sedan för att nästa hund skulle vara en beardis var jag 100% säker på att den skulle rakas ner. Pälsvård skulle inte riktigt vara min grej men sen kom Skoj. Terriersarna har behövts trimmas och nu på senare tid enbarts rakats ner, för deras skull. För att pälsen inte blir trimmogen. Skoj är så himla fin i sin flytande, fullpälsade skrud. Det är som om han liksom svävar fram i fotgåendet och nu skulle jag inte drömma om att sätta en sax (nåja, vissa tovor har klippts bort och magen har rakats inför sommaren) i den pälsen. 

 

På söndagar har vi en ordentlig genomgång av pälsen här hemma, jag äger inget trimbord, kommer inte skaffa ett trimbord, utan han får ligga framför mig i sängen och vi har någon serie igång. Vi börjar med ett ben och arbetar oss igenom en sida, vänder och så nästa sida. Sen svansen, baken och hals och huvud. Tovskärare och madanborsten får jobba tillsammans med en bredtandad kam. För så har jag valt att sköta min hund, han ska ändå inte ställas ut men tovig ska han ändå inte vara. Vi använder k9 nanomist (Erika är min proffspälsvårdare men hon tyckte något annat senast jag frågade!) om det behövs på envisa tovor och det känns alltid lika skönt när de är utborstade. 

 

Jag får alltid så himla mycket komplimanger av andra för hans päls, nåja kanske inte beardisfolk då, för att han är välborstad och jag njuter av varje sekund jag slipper känna tovor mellan fingrarna. En beardispäls är ingen mardröm har jag lärt mig, en beardispäls är mindre jobb än det ser ut enligt min erfarenhet efter bara ett år som beardisägare men det finns alltid en möjlighet att klippa ner. Jag vet att folk inte håller med om det men för mig får aldrig päls komma före aktivering. Det är en beardis även utan sin långa, fantastiska päls och en beardis som jobbar är ju faktiskt som allra vackrast!