Man lär sig nya saker med nya hundar (eller egentligen handlar det mest om beardisar)

Skoj är en såndär hund som inte tar saker seriöst. Han hoppar undan när man skäller på honom för att sekunden senare lipa och göra samma sak igen. Han tar livet som en lek, sker något hemskt glömmer han, går vidare och tar det som ett skämt. Jag vet inte hur många gånger jag velat skälla ut honom men istället står och håller mig för magen av skratt gällande alla tokigheter. Med beardis har man verkligen aldrig tråkigt. 
 
Skoj är en hund med fart i, en sån hund som skadar sig alldeles för ofta vilket resulterar i att han numera ser ut att ha blivit överkörd av en gräsklippare. Antagligen har en pinne eller liknande under sökträningen orsakat ett ytligt sår (ullen har säkerligen gjort att han klarat sig utan skador) så matte tog saxen och klippte ordentligt runt om. Förra gången fuskade jag vilket resulterade i att såret tog urlång tid på sig att läka på grund av hans täta päls så nu har jag tagit ordentligt. Vacker blev han ju inte men det är faktiskt BARA päls och päls växer ut. Att hunden ser ut som om jag kört en såndär handgräsklippare över låret på honom (jag är inte frisör så ni vet) är ingenting han lider av, även om det på snudd vore misskötsel att ge en sån vacker ras en ful frisyr! 
 
Det är svårt att tänka sig den tiden då jag faktiskt, i smyg, hängde på sbc's omplaceringssida och kollade efter en beardis. Att jag faktiskt mailade Linda på Millieville (som jag då var sugen på valp ifrån då jag hört gott om hennes arbetande hundar) och frågade saker. Jag mailade säkert flera uppfödare och jag tror min främsta fråga var om någon sålde till någon som ville jobba men raka ner hunden... Som tur var så var det ju någon som sålde en hund till någon som ville raka ner. En jäkligt fin och bra hund med men han är ju, som ni vet, ganska fullpälsad än och så hoppas jag det förblir om ullen slutar förstöra för oss! 
 
Skoj är en fantastisk hund och jag betvivlar att det finns något ont överhuvudtaget i den hunden, han är yvig javisst men med ett gigantiskt hjärta. Den hunden skulle eventuellt försvara mig på ren vilja men han har nog varken skärpan eller agg och troligare är att matte skulle försvara oss båda istället. Han är en ren dröm och i år väntar stora planer. Det ska åter igen bli kul att få åka på ett beardismästerskap och få vara en del av en gemenskap i hunderiet tillsammans med en fantastisk hund. En hund som bara växer var dag och kan bli hur stor som helst om han bara ville äta lite också! 
 
 
Kommentera inlägget här: