RLD N och förstapris
I helgen åkte vi ner till Jönköping för beardismästerskapen. Pga olyckliga omständigheter så hade vi inte hunnit träna trots att vi planerat starta i både lydnadsklass 1 och rally nybörjare, det enda jag visste var att han ligger platsen.
Beardismänniskor är preis som sina hundar, fruktansvärt trevliga och vänliga och släpper gärna in nya, som jag, i gruppen. Nu börjar vi kanske bli "gamla" istället men när jag kom ny med min första beardis blev vi insläppta i gemenskapen med öppna armar vilket jag är tacksam för.
Hursom, lydnadsklass 1 började med en väldigt jobbig platsliggning där en hund störde (pga tidigare diskussioner i andra forum så säger vi bara att den störde). Skoj låg kvar och fixade en glad tia trots den prövning han utsattes för då han var närmast hunden. Så jävla grym hund han är!
Tia på tandvisningen med.
Sen började den långa väntan innan ekipage nr 10 skulle få gå ut och göra sitt program. Dvs oss. De moment jag visste inte skulle sitta, dvs linförighet, läggande och ställande, fixade han ändå med poäng (ställande 6a, läggande 6,5 och 7 på lf) och resten av momenten satte han tior på. När vi gick ut med 8,5 i helhet fick vi beröm av domaren för hur fint vi hade och vid prisutdelningen visade det sig att vi skrapat ihop 167,5 poäng vilket räckte till ett förstapris och en andraplats i mästerskapet efter Linda och duktiga Izzie som skrapade ihop till en fantastiskt fint förstapris i eliten.
Att vi sedan fick domarens pris, med en motivering om vårat fina samarbete och kontakt och hur hundens glädje verkligen synder på plan gjorde ju inte dagen bättre.
Min lilla otränade hund levererade <3
Att det dessutom var så många beardisar som tävlade lydnad var superroligt!
Rallylydnaden gick på söndag och när vi fick se banan andades jag ut över att 1steg-2steg-3steg inte var med, inte någon av de två. Däremot kan min hund, som enbart ser rallyskyltar på tävling, inte sitt-stå och när han sedan går in och gör ett superfint moment kände jag att vi kunde vunnit där och då. Att han senare, efter en bana som kändes bra (och ett bitmärke i gäddhänget efter vi gått av banan) skrapat ihop 83 poäng och vårat sista kvalificerande resultat i nybörjarklass hade jag nog kunnat gråta när som helst.
Det resultatet räckte bara till en sjätteklass i mästerskapet, som hans duktiga pappa vann faktiskt, men jag är så nöjd hur han skött sig!
På vägen hem tog vi ett x2000 från Linköping där Skoj låg i mittgången och där flera människor kom fram och berömde min fina, fantastiska hund som så lugnt låg och sov trots att femtio människor klev över honom (tåget var fullt så det fanns ingen liggplats någon annanstans). På centralen gick lantishunden världsvant omkring i slakt koppel, säkerligen trött av helgen, och jag kan inte nog hylla min fantastiska träningskompis.
Nästa gång ska vi dock träna och jag ska ge fasen i min dåliga tradition att vara sjuk på mästerskapet. Men vilken hund han är, fantastiska superSkoj. Både i vardagen och andra sammanhang.
Bild: Annelie Eek
Och jotack, min bränna är inte att leka med...